I sommar har jag tillsammans med min familj besökt Läckö Slott. Det är svårt att värja sig mot den skönhet som slottet besitter.
Just nu pågår där en utställning som är en etapp i projektet "Kök och hushåll", där man har väckt liv i köksborgen och visar hur det gick till i ett 1600- tals kök.
Där stod jag som fastnaglad i golvet och stirrade på två vaxdockor som satt och åt. Det var inte dockorna i sig som höll mig kvar utan det var sorlet, ljudet som diskret strömmade ut ur väl dolda högtalare. Och då slog det mig, det självklara, att det måste ha varit en helt annan ljudmatta på 1600- talet. Inga elektriska apparater, inga knappljud och framförallt ingen mobiltelefons eviga rasslande.
Jag försökte ta in varje ljud som for genom utställningslokalen för att försöka lista ut vad de som skapat utställningen menar var en del av 1600- talets ljudmatta. Det var spännande och detta stannade kvar hos mig och jag funderar vidare på vilka ljud som kan ha irriterat människor och vad som ansågs vara ljud som kom från så kallade nymodigheter.
Allting har ett förflutet och därmed en historia. Till och med ljudet.
Källa: Läckö, Kinnekulle 2008
